Andra gången gillt
Nu är jag där igen. Inget förstadium till bröstcancer denna gång utan fullt utvecklad. Hur kunde det här ske trots mammografi varje år och information om att återfallsrisken för min del skulle vara otroligt låg? Oberäknelig sjukdom. Slår till när garden är nere.
Min dotter är tolv år nu. Förstår mer av vad som händer än vad hon gjorde under förra svängen. Hon har sin pubertet att brottas med och ska dessutom oroa sig för sin cancermorsa. Jä**a skitsjukdom.
Operationen gick bra. Läker utan problem. Att bära en tung matkasse idag var väl mindre smart. Tur att det finns värktabletter. Nästa vecka får jag veta vad de tagit ut ur kroppen på mig, vilken typ av cancer det är och vilken typ av efterbehandling det blir. Min läkare säger redan nu att de ska sätta in "allt". Låter bra tycker jag. Nu tar vi ihjäl cancermonstret en gång för alla. Två gånger får räcka för min del. Det finns kanske någon ondskefull diktator som kan få skiten nästa gång?!
Läkaren vill även göra en skiktröntgen på mig för att se att jag inte har någon ytterligare spridning förutom det begränsade området i armhålan (lymfan). Får svårt att andas när jag tänker på det. Små fläckar här och där i kroppen......nej tack.
Dottern skrattar och sjunger. Hon har pratat med en kurator två gånger nu och verkar lite lugnare. Maken har svårt att sova. Jobbet skickar blommor. Vänner hälsar på och tar med sig lunch. Föräldrar och syster ringer och sms:ar nästan varje dag. Jag är inte ensam. Det finns de som har det värre. Jag ska klara det här. Det finns inget alternativ.