supermorsa.blogg.se

Bloggen belyser min vardag som förutom familj, jobb, vänner och att göra saker som ger energi samtidigt handlar om att leva som "frisk" efter två omgångar bröstcancer.

Sköna lördag

Publicerad 2014-05-31 15:54:43 i Allmänt,

Vilken skön dag! Dottern kvittrar och är nöjd efter två timmar hos frissan. Håret är lika svart och blått som hon hade tänkt sig :-) Maken har hjälpt en kompis att flytta och jag har tjavat runt på stan helt utan måsten. Marknaden tar upp nästan alla tomma ytor och entusiastiska unga människor släpar flak efter flak med öl inför kvällens brännbollsyra.
 
Från busskur G hörs en tremannakör yla potpurriet "Purple rain, purple rain - I never promised you a rooooosegarden!!!" innan tenoren vinglar iväg på en livsfarlig cykeltur mellan bussar och taxibilar. Jag vågar inte titta.
 
Nu finns en Prosecco i kylen och Sator spelar på Scharinska i kväll. Känner på mig att det kan bli en skön kväll också.
 

Men allvarligt...

Publicerad 2014-05-30 18:09:00 i Allmänt,

Det fungerar inte att vara allvarlig, nedstämd och "seriös" varje dag. De människor i min omgivning som inte ger energi utan bara suger en tom på allt man är, har med åren sorterats bort. Nu finns de underbara kufarna kvar - de där som inte tänker som "alla andra" jämt, som säger helt fel saker i vissa situationer och som kanske inte alltid är politiskt korrekta eller funderar över "vad som passar sig" att göra eller säga. Mina kufar är ärliga, omtänksamma, busiga (galna?) och fulla av kärlek. 
 
Jag skruttade runt stan med en av dessa vänner idag för att hitta tyg till de cancerluvor hon ska sy till mig innan håret trillar av. Idén med en luva med trycket "A really bad hair day" eller "No hair day" har bytts ut mot camoflagemönster och annat tilltalande. Jag kommer att ha de läckraste luvorna på hela onkologen!
 
Har fått kramar och blommor idag från fina människor som finns med mig utan att jag ser dem varje dag. Det värmer hjärtat. I kväll blir en stilla fredag bland kuddar och film. 
 

Att gilla läget

Publicerad 2014-05-29 21:27:00 i Allmänt,

En helt vanlig dag består av gräsklippning, att hänga tvätt, åka och handla, skjutsa barn på aktiviteter och grilla eftersom det är fint väder. Det har vi gjort idag och det känns så otroligt skönt! Nu funderar vi till och med på att åka iväg och lyssna på musik. Vi funderar. Klockan är ju trots allt 21.20 och jag brukar ha däckat i soffan för en timme sedan. Vi får se. Det gör inget om vi blir kvar hemma. 

Börjar ha lite lätt panik – näe panik var överdrivet – men jag har svårt att tänka på något annat än nästa vecka just nu. Det gör mig lättretlig och jag har extremt svårt att tänka på någonting roligt. Det som stör mig mest är operation av venporten. Det innebär att ligga vaken och känna hur de opererar in en dosa med ett membran som öppnar och sluter sig beroende på om de stoppar in en nål där eller inte. Från dosan går en liten slang in i en ven som mynnar ut i hjärtat. På det viset åker all behandling in i dosan via ett dropp, via slangen in i hjärtat som pumpar ut behandlingen till hela kroppen. Själva dosan är jättebra. Det är att vara vaken vid operationen som är vidrigt. Eftersom jag har varit med om det en gång tidigare vet jag exakt hur det går till. Man ger mig några lugnande piller som inte biter som de ska eftersom jag har så mycket adrenalin i kroppen. Adrenalinet gör mig kapabel att springa ut från lasarettet när som helst. Förra gången gav de mig fler tabletter än de vanligtvis ger en person – och det hjälpte ändå inte. Jag var ”lugn” på ytan men hysterisk inuti. Efter piller kommer lokalbedövning – tre sprutor i området runt halsen och fyra sprutor i bröstkorgen räknade jag till sist. Inga små sprutor som de man får hos tandläkaren utan låååånga nålar. Eftersom man är mentalt bedövad av piller kan man inte reagera som man känner inuti – att bara vilja skrika neeeeeej och springa därifrån. Det som händer istället är att man tänker ett lojt ”nej’, ligger kvar och låter det hela ske. 

Bröstsköterskan har skrivit i min journal att hon rekommenderar att jag får sova när venporten opereras in. Hoppas att det blir så på torsdag. Venport är jättebra när den väl sitter där den ska. Det innebär att jag slipper bli stucken i armen under hela tiden den finns under huden på mig. Alla prover kan tas genom porten. Alla sköterskor vet inte hur man tar prover genom venporten, men då tittar man på dem och säger att det är så det måste bli...och då brukar det bli så.

Fick mycket bra tid med dottern idag. Hon är så fin. Hoppas bara att hon inte är så ”stark” i allt som händer runt henne att hon inte släpper fram det hon egentligen känner. När jag lämnade av henne på klassens kvällsaktivitet inför skolavslutning sa hon ”vänta mamma – du måste ta med dig en teckning jag har gjort till dig”. Hon är beredd tjejen min. Beredd på förändring. Efter den 9 juni börjar nedräkningen till något bättre.

Om

Min profilbild

Jeanette

Jag är en 52-årig kvinna som lever med man och två barn - en egenproducerad tonårsdotter och en bonusdotter. Har ett bra jobb, goda vänner och en syster och föräldrar som finns för mig. Det enda molnet på min himmel är att jag haft bröstcancer två gånger sedan år 2010 och försöker nu hitta tillbaka till att leva som "frisk".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela