supermorsa.blogg.se

Bloggen belyser min vardag som förutom familj, jobb, vänner och att göra saker som ger energi samtidigt handlar om att leva som "frisk" efter två omgångar bröstcancer.

En vacker ballong

Publicerad 2016-09-27 21:57:00 i Allmänt,

Hon satte sig i en av besöksstolarna inne på mitt kontor, släppte ner axlarna, suckade och frågade sedan; ”Jeanette - brukar du fira när du fått ett positivt besked efter en återkontroll?” Jag tittade på henne och tänkte att det var första gången jag fått den frågan – härligt! ”....själv kunde jag inte ens bli lite sprudlande glad när läkaren gav mig besked om att jag var frisk, utan jag kände mig mer som en ballong som tappade luften.” Jag fortsatte titta på henne och insåg att jag känner exakt likadant som hon beskrev det. ”…..så jag brukade titta på omgivningen när jag berättade att återkontrollen visade att jag fortfarande var frisk, bara för att se hur jag kanske borde reagera. Så glad som omgivningen blev skulle jag också vilja känna mig – inte bara som en tom ballong”, fortsatte hon.

När jag till slut svarade på hennes fråga – att jag inte heller får någon känsla av ”firande” när beskedet äntligen kommer – att ingen cancersatan är tillbaka i kroppen – så sken hon upp! ”Så du känner likadant alltså!?” frågade och konstaterade hon på samma gång.

Där satt hon i stolen och log stilla. Jag stod vid mitt skrivbord. Fler ord behövdes inte. Vi förstod varandra. Såsom man gör när man varit där vi varit.

Tisdag förra veckan tog jag blodprover. I fredags gjorde jag mammografi. I måndags morse träffade jag min onkologläkare. Då hade jag blivit lovad att få besked om vad mammografin visade. Jag fick inget besked. Jag fick istället vänta till idag kl. 14.35. Visst - det var bara drygt 28 timmar senare än utlovat. Inget att uppröra sig över….

Min mammografi var ”u.a” – som min stressade läkare uttryckte sig när han ringde till mig på väg in i flygbussen. Det betyder ”utan anmärkning” och är något bra.

Idag är det den 27 september 2016 och jag är frisk! Ballongen är tom på luft.

Vill inte...

Publicerad 2016-09-20 14:44:12 i Allmänt,

 
Sitter och läser regeringens budgetproposition för 2017 samtidigt som jag försöker hålla tårarna borta. Maken frågar hur han kan hjälpa mig och jag får bara fram ett ynkligt "jagvillinte"............
 
Jag vill inte ta prover. Jag vill inte gå på mammografi på fredag och jag vill inte träffa min onkologläkare på måndag. Vill. Inte! Jag vill inte ha haft cancer och vara orolig att den ska komma tillbaka. Vill inte vara ledsen vissa dagar och tycka att jag inte har någon anledning till det. Vill inte fundera över vad "normala familjer" diskuterar, bråkar eller blir osams om. Alla har sitt att brottas med - jag vet - men just nu vill jag inte. Vill inte vara en av dem som har cancersatan med mig i bagaget. Vill vara en av dem vart värsta upplevelse i livet var när min stora kärlek gjorde slut eller jag inte fick det där drömjobbet.
 
Det är ett år sedan jag avslutade behandlingen med Herceptin. Två år sedan jag blev klar med cellgiftsbehandlingen. Det är klart att jag är frisk! Emblaplåstret är på och jag kommer att få en tablett som gör att jag bryr mig lite mindre.....Vill inte ändå.
 
 

Slarvigt

Publicerad 2016-09-06 21:21:00 i Allmänt,

 
Fick en hälsning idag från en kollega  - en kollega som behandlas för återfall av bröstcancer just nu. Det var "ren tur" att de hittade de små metastaserna i hennes bröst i samband med en annan undersökning. "Tur". Är det "tur" eller "slump" eller.....jag vet inte. Det är klart att det var tur eftersom hon nu får all behandling man kan tänka sig. Hon har tydligen en otroligt snygg peruk men väldigt trötta ögon.
 
En snygg peruk är inte att förakta! Har man varit med om att tappa allt eller det mesta av sitt kroppshår, svälla upp av kortison och knappt känna igen sin egen spegelbild vet man att en snygg peruk faktiskt kan locka fram ett försiktigt leende vissa trötta dagar. Man kan också ta ut svängarna och skaffa sig en peruk likt en sagoprincessa, för att man alltid varit nyfiken på hur man skulle se ut i något helt annat än sitt-vanliga-jag-hår. Göra något ball av en period man måste ta sig igenom ibland i flera dagar i sträck utan att känna att man har något att fnittra om. Jag känner såna sköna kvinnor. Det lockar också fram ett leende. Vissa kämpar i det tysta, dag för dag, för att bli friska. Andra öppnar upp och släpper in. I perioder känns det som om alla jag känner i sin tur känner någon som......ni vet. I perioder är det ganska tyst. Vi vet inte vilka de är - de som finns i vår närhet som kämpar.
 
Det är lite slarvigt att inte göra det man kan med små medel för att påverka någons dag till något lite bättre. När kvinnan i beiga kläder stannade på parkeringen med skakande kropp efter att nästan ha kört på mig så skrek och svor jag inte åt henne. Inuti mitt eget huvud gjorde jag det, men jag kom lixom av mig när jag såg hur dåligt hon mådde. Jag är glad för det.
 
Jag känner någon som var på uppföljande mammografi idag. Jag känner också någon som ska dit om 2,5 vecka. Den någon är jag. Fram till dess ska jag inte slarva. Jag ska krama min tonåring trots att hon stretar emot, le mot mina nära och inte reta upp mig på strunt. Jag ska äta gott, dricka minst ett glas vin i närtid, lära mig något nytt och köra lite för snabbt. Jag kommer säkert på något mer också ;)
 

Om

Min profilbild

Jeanette

Jag är en 52-årig kvinna som lever med man och två barn - en egenproducerad tonårsdotter och en bonusdotter. Har ett bra jobb, goda vänner och en syster och föräldrar som finns för mig. Det enda molnet på min himmel är att jag haft bröstcancer två gånger sedan år 2010 och försöker nu hitta tillbaka till att leva som "frisk".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela