supermorsa.blogg.se

Bloggen belyser min vardag som förutom familj, jobb, vänner och att göra saker som ger energi samtidigt handlar om att leva som "frisk" efter två omgångar bröstcancer.

Största möjliga tystnad?

Publicerad 2016-08-25 22:44:00 i Allmänt,

 
Det är ganska tyst i hemmet idag. Det är så klart inte hemmet som är tyst, utan vi - människorna i hemmet - som är tysta.
 
Jag funderar mycket på gårdagens samtal om att aktivt förändra sitt sätt att tänka och därmed också att göra. Måste man vara pigg och utvilad för att orka ta tag i saken? Behöver man prata med någon om hur man ska göra eller är det "bara" att prova? Att släppa strunt i mitt arbetsliv har jag blivit ganska bra på, men är jag lika bra på att göra det här hemma? Är inte så säker på det. Här hemma är ingen gard uppe och skärpan är lägre. Mitt privata jag har större tendens att falla i gropen med klet, att sura över en handduk som hänger på fel ställe eller något annat strunt.
 
Maken och barnen är också tysta ikväll. Som om vi alla behöver vila.
 
Är jag mentalt utmattad av allt elände som hänt sedan 2010 eller är jag bara dålig på att släppa och gå vidare? Vissa dagar och veckor lever jag som om det värsta som hänt mig varit en punktering på cykeln en gång för tio år sedan. Andra dagar och veckor är jag fast i elände och sirap i mitt eget huvud.... Jag tror inte att någon utanför min egen familj eller närmaste vännerna ser det på mig, men så är det.
 
På lördag ska jag gå ut och lyssna på musik och sedan ska jag börja jobba på en egen låt tillsammans med en musiker. Jag skrev först "en annan musiker" men ändrade sedan. Det var så länge sedan jag höll på aktivt med musik. Synd. Skriver texter dock, så då är jag väl ändå "nästanmusiker"......amatörtextförfattare i alla fall :)
 
Skit samma! Inatt ska jag sova hela natten.

Samtal och sånt

Publicerad 2016-08-24 22:40:00 i Allmänt,

 
Idag har vi prata om emotionell samhörighet. Om att ha en relation med någon som du kan säga flera meningar till samtidigt och människan du pratar med hittar trådar som den vill behålla och spinna vidare på, men inte innan hen har lyssnat klart på vad du har att säga. Vi har pratat om hur hjärnan kan spela oss ett spratt genom att verka smart och lägga falska sanningar i vårt medvetande - om hur en känsla kan verka sann utan att ens blivit testad i ljuset. Vi har pratat om vetenskapens sätt att visa hur vi kan lära om vår smarta men ändå så ondskefulla hjärna med hjälp av några till synes enkla övningar och en hel del uthållighet. Om att lära på nytt så att vi blir gladare och mindre fokuserade på fel saker.
 
Allt detta låter logiskt och personligt men ändå inte på samma gång. Det handlar om känslor. Mitt i det vi pratar om allt detta kloka smyger sig utmanande sanningar om våra viktiga relationer sig in. Vi hinner inte prata klart innan vårt samtal avstannar av att två cancertanter med var sin luva på huvudet går förbi med långsamma steg. De tittar på varandra. Ler och går sakta, som om varje steg är en utmaning. Vi tittar på dem. Vännen tittar på mig. Jag tänker tillbaka.
 
Verkligheten är enkel och komplicerad, vacker och ful på samma gång. Det gäller att hålla fokus på vad som är viktigt. Lättare sagt än gjort när den basala människan i en tar över och den smutsiga stekpannan ges för stor plats i tillvaron.
 
Idag har jag fått förtroenden som är värda mycket, ett samtal som tog elva år att få till och en komplimang som var helt oväntad. Sämre kan man ha det.

Störd?

Publicerad 2016-08-19 20:09:00 i Allmänt,

 
Dagens korrespondens:
 
I brevlådan kl 16.20:
Mitt namn på kuvertet - Kallelse till mammografi den 29 september kl 13.00.
 
Meddelande från vän nummer 1 kl 16.55:
"Halloj. Hoppas att allt är bra med dig 💚 själv är jag lite förkyld...och var tror du mina tankar hamnar??? Nu har jag metastaser i lungorna eftersom jag hostar. Jag har metastaser i huvudet då det känns lite tungt. Såklart har jag metastaser i näsan också då den är full av snor. Varför är jag så stöööööörd??"
 
Meddelande från vän nummer 2 kl 18.06:
Svar från mammografienheten: "Inga tecken på bröstcancer vid undersökning"
 
En annan nära vän har börjat kunna leva ett liv som liknar "som vanligt" efter en stamcellstransplantation på grund av diagnosen leukemi (olika typer av..) förra sommaren. En annan vän har precis fått cellgiftsbehandling nummer två och är ganska rejält slut i kroppen. En kollega behandlas för fullt för metastaser efter bröstcancer PLUS cancer i livmodern..... Inte är det konstigt att man känner sig "störd" när cancer övergår till psykisk ohälsa.
 
Stå ut med oss. Jag säger det åter igen. Vi är inte "fast i cancerträsket" för att vi tycker att det är häftigt att ha varit med om en nära döden upplevelse. Klumpen i magen när oron och ångesten kommer går inte att jämföra med att göra saker för att få kickar eller inte släppa greppet om kärleken till en fd pojk- eller flickvän. Vi har varit med om när det värsta händer. "Äsch - det är nog ingenting - bara en ofarlig systa", var inte det svar vi fick.
 
Vi går på stadens gator och torg som vanliga kvinnor och män, dricker vårt vin eller vatten, skrattar, lever och presterar som aldrig förr..........men ibland stannar tiden. Stunder då vännen skickar ett meddelande och mår skit eller den andra vännen meddelar att allt gick bra - då kommer minnena och oron.
 
I morgon är en ny dag.

Om

Min profilbild

Jeanette

Jag är en 52-årig kvinna som lever med man och två barn - en egenproducerad tonårsdotter och en bonusdotter. Har ett bra jobb, goda vänner och en syster och föräldrar som finns för mig. Det enda molnet på min himmel är att jag haft bröstcancer två gånger sedan år 2010 och försöker nu hitta tillbaka till att leva som "frisk".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela