Hår på huvudet
Gjorde ett socialt experiment igår - begav mig ut på stadens gator och torg som en vanlig kvinna - iförd peruk. Vilken skillnad det var på hur människor tittade på mig, eller rättare sagt INTE tittade på mig. D e t v a r s å s k ö ö ö n t att inte bli betraktad av i stort sett varenda människa jag mötte! Hade bestämt träff med en vän inne på Bishops. Hon log med hela kroppen när hon såg mig och tyckte att jag var fiiin! Det tycker hon när jag är flintis också, men i alla fall... Att sitta där och prata utan att få en massa "stackars-henne-som-har-cancer"-blickar var fantastiskt. Jag tror att det även påverkade det vi pratade om - vi berörde väldigt kort vart jag är i behandlingen, mående osv. Det var också otroligt skönt! Det blir definitivt fler dagar i offentligheten med hår på huvudet.
Det har kommit söta små vita fjun på mitt huvud redan nu. Fattar ingenting! Borde de komma redan fast jag har cellgifter i systemet? Får se om det trillar loss efter morgondagens kur. Dottern och maken tycker att det är jättegulligt när ljuset - i en viss vinkel - fångar dem så att de glittrar. Gullefjun...
Idag har dottern och jag varit på pratpromenad och jag har kört Qi gong på gräsmattan i den sköna värmen. Nu ska vi pilla med insidan av våra nya fönster för att se om vi får någon ordning på dem.
I morgon väntar hjärtröntgen, provtagning, läkarsamtal och förhoppningsvis behandling nummer fem(5).