supermorsa.blogg.se

Bloggen belyser min vardag som förutom familj, jobb, vänner och att göra saker som ger energi samtidigt handlar om att leva som "frisk" efter två omgångar bröstcancer.

Kur två avklarad

Publicerad 2014-06-30 18:14:00 i Allmänt,

Somnade nära maken efter klockan ett natten till idag. Kände mig inte nervös inför dagens behandling utan mer lättretlig och irriterad över att det troligen innebär två veckors varierad begränsning av tillvaron. Vaknade med ett ryck klockan 03.10 - fortfarande lika irriterad! Jag vet att det inte är lönt, men det hjälper inte. Kunde man alltid styra över hur man tänker och känner skulle livet kanske både vara enklare och tråkigare.

Klockan ringde 07.00 och det var dags att sätta emblaplåstret över venporten så att området där sköterskan ska ta prover och sätta in nålen inför behandlingen blir ordentligt bedövat. Klockan åtta börjar heldagen på lasarettet. Först provtagning, därefter samtal med läkare och efter det - behandling. Maken ska följa med som sällskap och troligen plåga mig med dåliga ordvitsar hela dagen. Bra vitsar hävdar han - det är något annat än vitsarna det är fel på tydligen... Säkert!

Jag har fått ett VIP-kort som visar att jag inte behöver bli stucken i armen utan att alla prover ska tas via venporten! Hurra! Personalen är överlag väldigt lyhörd för hur jag känner, men ett VIP-kort kan aldrig skada. Proverna var bara bra och tjugo minuter före bokad tid får jag träffa min läkare. Vi går igenom biverkningarna som blev efter förra behandlingen och han ändrar en medicin mot illamående till en mer långtidsverkande. Jag ska inte vara försiktig med att ta upp till maximalt rekommenderad dos - är inte "duktig" om jag tar mindre - tvärt om kan medicinen gärna tas förebyggande. Det viktiga är att jag ska må så bra som möjligt! Ok då. 

Den hemska värken jag fick i bäckenet, lårbenen och vadbenen, åtta dagar efter förra behandlingen, är min läkare helt övertygad om hör ihop med den spruta man får dagen efter behandling, den som stimulerar produktionen av vita blodkroppar. Det är mycket vanligt att reaktionen kommer 7-10 dagar efter att sprutan getts. När jag berättar om den undersökning som gjordes av jourläkaren dagen jag var upp med värken såg min läkare sammanbiten ut. "Man ville nog utesluta att det var något annat än en reaktion på sprutan, men den undersökning du beskriver var inte helt nödvändig". Det kändes skönt att höra att det var en reaktion på sprutan och inte en nervskada i "de nedre regionerna". Vet man vad saker och ting orsakas av kan man ju göra något åt det utan att bli rädd.

Min läkare blir mycket allvarlig i ögonen då jag tar upp frågan om att operera bort det andra bröstet också. Han menar att eftersom jag inte har den ärftliga typen av bröstcancer, vad vi vet, så finns det ingen anledning att fokusera på något annat än den behandling jag genomgår just nu. Skulle han bedöma att mitt andra bröst borde tas bort skulle han ha behövt rekommendera alla kvinnor som haft cancer i sitt ena bröst att även ta bort det andra bröstet. Det är orimligt enligt honom. Det kommer inga omskrivningar ur munnen på honom utan det är extremt raka besked. När han uttrycker sig på det sättet låter mitt önskemål överdrivet, men känslor och logik går inte hand i hand - de går inte ens på samma gata i samma stad... I slutändan är det jag som bestämmer men idag fick han mig att lägga tanken åt sidan.

Nu har jag suttit i min stol på dagvården och sett "hallonsaft" droppa in i mitt blodomlopp. Sköterskorna har pratat stilla med sina patienter, brytt sig om, skrattat lite och ställt viktiga frågor. En man en bit bort från mig fick ha en syrgasmask över näsa och mun länge innan man beslutade sig för att ta honom till medicinjouren och ställa in dagens behandling. Det hördes över hela rummet hur svårt han hade att få in och ut luften i lungorna. Obehagligt för honom, men de hjälper honom de där lyhörda sköterskorna.

Min behandlingskompis satt i en stol på andra sidan rummet. Vi fick vår venport inopererad samtidigt och fick vår första behandling samtidigt. Hon tappade håret en dag efter mig men har också rakat huvudet för att behålla lite av kontrollen. Hennes behandling blev färdig lite före min idag så jag blev glad när hon kom gåendes över rummet för att säga hej då. Nästa gång ska vi önska att vi får stolarna bredvid varandra så att vi kan odla den goda kontakt vi tydligen båda två känner att vi har fått.

Nu är en tredjedel av cytostatikabehandlingen avklarad, oavsett vilka biverkningar som kommer hoppandes. Sängen lämnar jag inte i kväll. Här ska frossas i körsbär och dåliga TV-serier och vila. Det är en ny dag i morgon. Förresten så har jag beställt bra väder framåt torsdag!

Börjar dra ihop sig

Publicerad 2014-06-29 18:05:00 i Allmänt,

Jag är på sånt jävla dåligt humör idag att det liknar ingenting och jag vet att det beror på att jag har behandling i morgon. Ska vara på lasarettet klockan 08.00 för att ta prover och se att allt är ok med mig (ironi) så att jag kan få min andra kur cytostatika. Efter det har jag date med min onkologläkare klockan 09.30. Vi ska gå igenom den behandlingsdagbok jag fyllde i första veckan efter förra behandlingen för att prata om mina biverkningar och se om det finns något i behandlingen och eftermedicineringen som går att göra annorlunda. Kanske kan första veckan efter behandling nummer två blir ännu lindrigare än sist. När proverna är analyserade och läkaren har sagt sitt beställs cellgifterna och behandlingen kommer troligen igång efter lunch. Det ger mig tid att prata med sköterskan som hjälpte mig få min snygga bröst-protes för att se om jag kan få en mindre storlek - den jag har nu känns inte helt rätt.
 
Det har egentligen varit en väldigt skön och bra dag - finns inget att vara på dåligt humör över. Har suttit ute och ätit frukost, varit och handlat lite mat med maken och bakat en smaskig pizza till syster och hennes man som har tittat förbi en stund på väg hem från bilsemester i Europa. Hon ska komma ner och vara med mig lite längre om en vecka ungefär. Jättemysigt!
 
Morr, morr, morr. "Sluta gå omkring och var en gnällspik och skärp till dig nu", säger jag tyst till mig själv med jämna mellanrum. Det hjälper inte. Jag är lite dålig på att lyssna på mig själv just nu. Lika bra att lämna mig själv ifred och låta mig ge mig hän och vara en surkärring idag. Kanske är bäst så.

Ironiskt

Publicerad 2014-06-28 12:23:00 i Allmänt,

Man tycker ju att evolutionen borde ha kommit så pass långt att - eftersom vi inte bor i grottor längre, inte jagar med spjut, har lärt oss sy kläder osv - så borde vi inte behöva ha hår på i stort sett hela kroppen längre. Vissa platser på kroppen kan jag förstå att man behöver lite hår - i näsan till exempel - så att det inte helt okontrollerat flyger in en massa saker där som kan ta död på oss så småningom. När man då sedan får hjälp av cellgifter att minska sin kroppsbehåring så känns det minst sagt ironiskt att håret på armar, ben och överläpp sitter kvar. Som berget! Håret under armarna däremot- borta. På huvudet - det vet vi redan - gone! På vissa mer intima ställen är hårväxten inte så imponerande alls numera kan jag väl säga.
 
Jag tvättar ansiktet vääääldigt försiktigt. Ögonbryn och ögonfransar sitter fortfarande kvar men är redan glesare. Igår stod jag och tittade mig i segeln och upptäckte ett par små "klumpar" med mascara på ena ögats fransar. Jag tog som vanligt tag i klumpen och drog bort den. Smart... Stod där med ett gäng ögonfransar i handen och bara skakade på huvudet. Jag blev inte ens upprörd - hur kort minne får man ha?! Fisken i Hitta Nemo: "Hej, jag heter Doris! Vad heter du?" om och om igen, varv efter varv.
 
Det tog inte så många dagar att bli van med min nya spegelbild. Jag säger inte att jag tycker om den, men jag blir inte ledsen av att se den längre. Testar peruk, sjal och fina luvor alltefter humör men är ännu inte framme med att gå ut "helt naken". Har tydligen en fin huvudform utan en massa knölar... Jamen dåså. Vi får se vad tiden utvisar. 
 
Nu har jag i alla fall smörjt flinten med solskyddsfaktor 25 och ska sätta mig på altanen med en kopp kaffe. God helg kamrater!

Om

Min profilbild

Jeanette

Jag är en 52-årig kvinna som lever med man och två barn - en egenproducerad tonårsdotter och en bonusdotter. Har ett bra jobb, goda vänner och en syster och föräldrar som finns för mig. Det enda molnet på min himmel är att jag haft bröstcancer två gånger sedan år 2010 och försöker nu hitta tillbaka till att leva som "frisk".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela