Kort och gott
Den där omtalade "efter-cancer-tröttheten/nedstämdheten" tror jag minsann har landat hos mig nu. Det känns lite lättare att andas idag, men de här sista två veckorna har inte varit roliga. Jag har orkat jobba och sedan på skakiga ben se till att få i mig mat innan det har varit dags att dunka kudde eller soffa. Urtråkigt liv. Har inte varit en speciellt trevlig fru eller mamma heller eftersom jag knappt orkat med andra människor. På jobbet är det lättare att "skärpa till sig" än här hemma. Här släpper jag ner axlarna och låter mitt egentliga mående komma fram. Behöver inte vara professionell hemma. Tyvärr.Idag kom solen fram och med det också ett och annat leende. De finns där långt inne, leendena. Snälla solen stanna kvar några dagar nu!! Snälla!
