Tålamod
Att jobba fyra timmar går bra. Attt sedan "springa" på stan och göra ärenden i 1-2 timmar direkt efteråt går också bra. Sedan går det inte längre. Ingenting går. Tårarna kommer och jag måste skynda mig hem för att lägga mig ner. Ingen får prata med mig eller fråga mig någonting. Jag blir aptrött och irriterad. Ska inte gå upp till 75% ännu. Inte en chans. Måste ha tålamod och låta läkningen ha sin gång. Tålamod är bra.
Fick nej på en sponsorförfrågan idag. Är inte riktigt van vid det. Well, well.....förhoppningsvis går det fler tåg. Jag hade på känn att det skulle bli nej från de här även fast en av ägarna är amatörmusiker och har haft bröstcancer i sin närhet. Ibland vet man bara.
Det är fredag idag och jag vill ha en lugn, skön kväll med god mat och extremt lite aktivitet. Kanske ett bubbelbad med tända ljus? I morgon är det stallet och dottern till sin pappa och vi på bortbjudningsmiddag. På söndag är det in i studion och lägga sång på On The Mend bandets version av Foo Fighters låt Resolve. Kommer att bli hur bra som helst.
Nu vila.