Att inte eländesgoogla har både min läkare och de sjuksköterskor som brytt sig om mig varit noga med att påpeka. Ibland har jag gjort som de sagt och ibland inte... För cirka tio år sedan var jag en flitig idrottare. Har tränat både gymnastik och simning sedan jag var liten och när jag var drygt 20 kom jag i kontakt med karate. Där blev jag fast i flera år. Efter karatekarriären har jag fuskat mig genom livet med promenader, cykling och gympass med jämna mellanrum. Har haft bra kondition och inte vägt för mycket. Det var då det.
Nu sitter jag fast i soffan med drygt tio kilo för mycket på kroppen. "Det är bara kött"....visst...och jag är inte ohälsosamt överviktig. Trots det får jag dåligt samvete när jag läser artiklar som den jag tagit med här eftersom jag säkert gör för lite för att ta hand om mig optimalt, för lite för att jobba aktivt med att förebygga att jag blir sjuk igen. Om jag skulle få tillbaka cancern en tredje gång får jag skylla mig själv då? Skuldkänslor ska man inte hålla på med - jag vet, men jag har mina dagar och stunder när jag slår mig själv i huvudet över att jag just nu är jäkligt lat.
Jag vill hitta något som jag tycker är åtminstone liiiite kul. Funderar på yoga. Behöver lugn och ro och mindfulness i mitt liv, inte någon vältrimmad hurtbulle utan underhudsfett som står och skriker åt mig och 15 andra överviktiga, slappa tanter till musik. Behöver pepp! Pepp, pepp, pepp!