En vacker ballong
Hon satte sig i en av besöksstolarna inne på mitt kontor, släppte ner axlarna, suckade och frågade sedan; ”Jeanette - brukar du fira när du fått ett positivt besked efter en återkontroll?” Jag tittade på henne och tänkte att det var första gången jag fått den frågan – härligt! ”....själv kunde jag inte ens bli lite sprudlande glad när läkaren gav mig besked om att jag var frisk, utan jag kände mig mer som en ballong som tappade luften.” Jag fortsatte titta på henne och insåg att jag känner exakt likadant som hon beskrev det. ”…..så jag brukade titta på omgivningen när jag berättade att återkontrollen visade att jag fortfarande var frisk, bara för att se hur jag kanske borde reagera. Så glad som omgivningen blev skulle jag också vilja känna mig – inte bara som en tom ballong”, fortsatte hon.
När jag till slut svarade på hennes fråga – att jag inte heller får någon känsla av ”firande” när beskedet äntligen kommer – att ingen cancersatan är tillbaka i kroppen – så sken hon upp! ”Så du känner likadant alltså!?” frågade och konstaterade hon på samma gång.
Där satt hon i stolen och log stilla. Jag stod vid mitt skrivbord. Fler ord behövdes inte. Vi förstod varandra. Såsom man gör när man varit där vi varit.
Tisdag förra veckan tog jag blodprover. I fredags gjorde jag mammografi. I måndags morse träffade jag min onkologläkare. Då hade jag blivit lovad att få besked om vad mammografin visade. Jag fick inget besked. Jag fick istället vänta till idag kl. 14.35. Visst - det var bara drygt 28 timmar senare än utlovat. Inget att uppröra sig över….
Min mammografi var ”u.a” – som min stressade läkare uttryckte sig när han ringde till mig på väg in i flygbussen. Det betyder ”utan anmärkning” och är något bra.
Idag är det den 27 september 2016 och jag är frisk! Ballongen är tom på luft.
