supermorsa.blogg.se

Bloggen belyser min vardag som förutom familj, jobb, vänner och att göra saker som ger energi samtidigt handlar om att leva som "frisk" efter två omgångar bröstcancer.

Herceptin och lite annat en vanlig tisdag

Publicerad 2015-03-03 16:14:00 i Allmänt,

Frötuna-lugnet har lämnat mig och jag har börjat svära åt de andra bilisterna igen! VARFÖR hamnar jag "alltid" bakom en epa-traktor eller en stackare med skylten "Övningskörning" klistrad på bakluckan? Skylten som väcker irritation på långt håll - sekunden man ser den - om man inte har kontroll över sitt inre lugn. Stackaren i bilen, vars syfte ÄR att öva i trafiken med andra bilister, är säkert tillräckligt svettig som det är innan en annan bilist lägger sig liiiiiite för nära och skickar telepatiska irritationstankar till hen. Jag har för länge sedan sluta säga åt min dotter att inte svära så mycket. Här kan nog både hennes pappa och jag ta på oss skulden för att vara värdelösa förebilder. Extra illa är det när jag sitter i bilen. Idag lade jag i alla fall märke till hur korkat jag betedde mig. Framsteg!

Förra "mötet" med min läkare bestod av en sms-konversation som slutade i irritation från både hans och min sida. Så kan det gå när otydlighet får råda. När jag tänkte efter i lugn och ro var det faktiskt han som var otydlig. Mötet idag visade att han tyckte likadant. Det tog honom säkert fem minuter att - inlindat i andra ord än ett rent "förlåt" - be om ursäkt. Han berättade att min hjärtröntgen såg fin ut men att jag hade förhöjda levervärden. Därför ville han att jag skulle göra ett ultraljud av levern innan nästa besök. Förhöjda värden kan vara ett tecken på flera andra saker än metastaser i levern, som t ex biverkningar av hormontabletterna eller helt enkelt förfettning av en medelålders kvinnas lever. Det är klart att ordet "metastaser" fastnade i huvudet på mig. Om två veckor gör jag ultraljud och den 23/3 får jag svaret. Jamen dåså. Då tänker vi väl på något annat till dess...

När jag varit på mitt läkarbesök åkte jag till jobbet på ett möte med mina rektorskollegor. Önskar att jag inte hade gjort det, men tänker ta upp känslan på nästa uppföljning med min chef och en representant från personalavdelningen. Det finns saker som sägs och görs på våra arbetsplatser som är allt annat än främjande för en persons hälsa. Extra viktigt är sånt att tänka på när någon faktiskt är i en rehabiliteringsprocess.

Efter lunch var det dags att åka upp på onkologen igen för behandling med Herceptin. På platsen till höger om mig var två telefoner i full gång samtidigt. Den ena personen hade en dansbandslåt som ringsignal. Den andra personen pratade med hög irriterad röst hela tiden. Dagvården var inte den lugna plats idag som den brukar vara.

Träffade en kvinna som jag gick sminkkurs för cancertanter med - hon hade fått metastaser i levern, blivit opererad och fick nu cellgifter igen. Hon berättade om en man som opererat levern för metastaser tre gånger och som nu hade varit frisk i mer än fem år. Träffade också en kvinna som jobbade med min fd sambos mamma. Hon gick runt med sin droppställning och var vid gott mod. Hon tyckte att jag såg likadan ut som jag gjorde för 25 år sedan. Säkert... 

Min favoritsköterska och jag pratade så mycket när hon skulle sätta igång min behandling att hon ställde in tiden på dubbelt så lång tid som det var meningen. Förutom att jag inte hinner inte få någon egen tid hemma innan resten av gänget kommer hem så var det ingen fara.

Det är en ny dag i morgon. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jeanette

Jag är en 52-årig kvinna som lever med man och två barn - en egenproducerad tonårsdotter och en bonusdotter. Har ett bra jobb, goda vänner och en syster och föräldrar som finns för mig. Det enda molnet på min himmel är att jag haft bröstcancer två gånger sedan år 2010 och försöker nu hitta tillbaka till att leva som "frisk".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela