Lobotomi?
Det blev en dag utan regn.....ännu så länge. Jag har sprungit fram och tillbaka mellan uppdrag idag för att hinna med allt som behöver göras. Ställde till och med in rehabsamtalet jag skulle ha haft - för min egen skull - med en kille från personal och min chef, för att jag skulle hinna med "allt det där viktiga som måste göras". Jag hörde personalkillen ifrågasätta mitt omdöme utan att han behövde säga någonting, så jag tröstade honom(?) med att jag går på semester om åtta dagar, "så det är lugnt".... Två av de dagarna är halvdagar - i morgon för att dottern går ut sexan och på fredag för att jag vill. Måndag är en "kompdag" för att jag jobbade timmar under min sjukskrivning och för att jag ändå ska vara på lasarettet hela dagen för läkarbesök - en massa väntan - och behandling. Tisdag är en personaldag där jag bjuder hem min arbetsgrupp på lunch och bara chillar. Blir mysigt att rå om dem innan ledigheten.Jag har tänkt på metastaser och annat helvete idag också. Troligen för att jag har sovit som en skrutt inatt och vaknat 300 gånger. En inte så utvilad jag är en ännu nojjigare jag. En kompis var på återkontroll idag och berättade att hon fick en rejäl panikattack i samband med det. Förstår henne. Det här med att ha haft cancer är fan inte roligt. Man blir helt störd! På väg hem från jobbet träffade jag en kollega som gått igenom liknande behandling som jag. Hon hade fortfarande känningar under fötterna efter cellgifterna och inga ögonbryn på plats.
Både maken och dottern är sjuka så när jag kom hem var det bara att sätta sig i bilen och åka till affären för att handla mat. Tankmätaren skrek "tom" så jag insåg att det var projekt nummer två som behövde göras. På väg till affären kom jag på att det kanske vore trevligt om ungen fick lite skolavslutningsfika i morgon. Orkar inte baka, så det fick bli ICAbullar, ICAkakor och ICAkladdkaka. Perfekt. Måste köpa jordgubbar också. När jag handlat och tankat kom jag på att jag glömt köpa jordgubbar. Skiiit! Orkade inte vända tillbaka så jag satt där i bilen och lät tårarna rulla nedför kunderna medan jag försökte skapa lite logik i min hjärna. "Sitt inte och gråt över bortglömda jordgubbar - du kan köpa dem i morgon!". Finncrisp hade jag också glömt, även om det var det sista dottern önskade innan jag klev utanför dörren.
Önskar att jag kunde komma på hur man lägger cancern bakom sig och bara släpper oron för återfall utan att behöva böna och be om en lobotomi. Jag lyckas i perioder, och det är väl tur det, annars skulle det vara svårt att andas.
Vill fortfarande inte prata.
