Dream on
Att blogga är lite för mig som att skriva dagbok men att säga "varsågod och läs". Vi vet båda två att du har läst men det är ingenting vi behöver prata om. Jag skulle börja skruva på mig om du ville prata om de ord jag nyss skrivit eftersom tankarna som blivit orden redan är avklarade. Jag har gått vidare - lämnat tankarna bakom mig. Att prata om det specifika jag nyss skrivit skulle vara att ta ett steg bakåt, jag vill se framåt. Att skriva gör jag för min egen skull, inte för någon annans. Det finns de som talar om för mig att de tycker att jag skriver bra, gör bra beskrivningar av det jag är med om och även att orden berör. Det är roligt att höra och det funkar för mig att ta emot när någon säger det. Att någon vill prata med mig om "det du skrev idag om att.." känns obekvämt. Är det konstigt? Jag vet inte.. Jag känner bara som jag känner.
Med det sagt så kan jag berätta att i lördags blev min bägare så överfull att den tippade. Det resulterade bland annat i att jag fick ett utbrott på maken för att han hade glömt köpa en grej på affären. Efter utbrottet låste jag in mig på toaletten och grät i 20 minuter. Varfördetdå? Kaaaaanske för att jag är så less på att gå hemma och vara sjuk att det helt enkelt håller på att flippa för mig. Jag skulle ha börjat jobba 50% måndag för en vecka sedan men fick istället urinvägsinfektion. Söndag kväll, måndag och tisdag var inte kul men med en massa vätska och tranbärskapslar från apoteket så började det kännas bättre på torsdag. Inte så bra att jag gick till jobbet, men ändå. Fredagen var också ok även om jag var ganska trött. Varför sökte jag inte vård undrar då den frågvise? Kanske därför att jag är hysteriskt less på att vara på lasarettet, prata med människor om hur jag mår, bli stucken i och måsta vänta på utlåtanden. Är det något som går att fixa på egen hand så vill jag försöka med det först. Det gick tyvärr inte den här gången. I lördags var jag sämre och hade fått feber så det var bara att åka upp. Två timmar senare hade jag stoppat i mig min första penicillintablett. Efter en vecka av att sova en timme i taget och sedan gå på toaletten för att kissa glödande taggtråd så brann det som sagt för mig när jag inte fick några pommes frites. Jag är mer i balans nu. Inte farlig alls! Sömnen är väl sådär, men ok.
Hoppas kunna gå till jobbet i morgon. Man får aldrig sluta drömma.
