Kärlek
Har fått nionde behandlingen Herceptin av 17 idag. Det var länge sedan venporten strulade, men idag gjorde den det. Hade nästan glömt bort hur det känns i kroppen när sköterskan, efter att ha satt nålen i porten, får ett sammanbitet ansiktsuttryck när hon försöker få ut blod ur slangen men inget kommer. Man måste både kunna spruta in saker och få ut saker ur slangen (s.k backflöde) för att kunna ge behandling. Idag kom det bara luft. Inget blod. Vad händer då? Jo - först får man ligga med koksalt droppandes in i systemet en kvart eller så och funkar inte backflödet då heller så sprutas ett medel in som ska lösa eventuella "proppar" i venporten. Efter 30 minuters väntan ser man om det funkar. Om det inte skulle funka då heller får man ytterligare en dos "propprensare" och går det fortfarande åt skogen så måste man röntgas för att se om det blivit något fel på porten. Är det något fel på porten så blir det operation - ut med den gamla och in med en ny. Allt detta hinner man gå igenom i skallen när backflödet uteblir. Idag kom det igång efter propplösare nummer ett tack och lov!
När jag var färdig på dagvården så hade dottern hört av sig och undrat om skjuts hem från skolan. Jag hämtade henne och åkte till affären för att handla något ätbart. Har man blivit stucken i kroppen och legat på en avdelning med en massa andra cancermänniskor så är inte hjärnan direkt sprudlande. Det blev plättar som bara är att steka på. Tack och lov har jag uppfostrat ett självständigt barn som nu står i köket och fixar sin egen middag så att mamman får ligga och dregla i soffan!
Väl hemma var det bara att skotta fram parkeringsplatsen och bron. Än en gång så kliver dottern fram och hugger i. Vi var färdiga efter tio minuter. Kärlek kärlek och mer kärlek utan knussel.