Inte bara elände
Idag har jag gråtit fyra gånger. Minns inte när det hände senast, och det är väl en bra grej.
Gråt 1: Träffar en gammal kompis från Skellefteå på stan idag. Hon har funnits med mig genom hela skitåret 2014, på ett otroligt fint sätt, via Facebook, även fast vi inte umgåtts på många många år. Hon har visat att hon bryr sig om på ett sätt som åkt rakt in i hjärtat på mig. Att träffa henne "på riktigt" var jag inte förberedd på och den kramen som följde med golvade mig. Underbart!
Gråt 2: En av de fina tjejerna som jobbade som sminkexpert på kursen för hårlösa cancertanter hösten 2014 visade sig jobba på dotterns favoritbutik. När dottern och jag har besökt butiken har vi pratat och skrattat med henne och hon har varit så glad att se hur jag blivit friskare och starkare för varje gång vi "hälsat på". Nu har hon engagerat sig i On The Mend genom att vilja vara med och sälja skivor och prata om evenemanget. Det som fick tårarna att komma var att hon skrev ett inlägg på Facebook idag om hur jag blivit en förebild för henne och hur glad hon är över att ha träffat mig. Vilka underbara ord! Tårarna rullade. Ännu ett möte som kommit av cancersatan.
Gråt 3: Står i replokalen ikväll med ett av de fyra band jag kommer att sjunga med i morgon på konserten. En av gitarristerna börjar plinka på ett riff på gitarren när vi repat klart. En massa ord bildas i mitt huvud och en låttext är på väg. Det var så vackert att jag visste att melodin inte fick försvinna. Tårar! Ännu ett möte som inte skulle ha hänt om det inte vore för skitåret 2014.
Gråt 4: Ingela som ska vara konfrencier på konserten i morgon har skrivit om On The Mend på sin blogg idag och hade även lyft in ord ur min blogg - ord som beskrev den stunden jag märkte att mitt hår inte längre satt fast på huvudet. En av de värsta dagarna i mitt liv. Jag är frisk nu, men det har inte alltid varit så. Tårarna kom. Igen.
I morgon sjunger och spelar vi för livet.
