En ficka!
Tänk vilken lycka det är att hitta en sportBH på ett stort världsomspännande klädvaruhus, som har fickor i BH-kuporna! Fickor som säkert inte är meningen ska användas till i första hand bröstcancertanters bomullsproteser, men ÄNDÅ! Jag köpte två och behöver därför inte, från och med idag, hålla på med bomullsproteser fastsatta med säkerhetsnålar. Därmed undviks risken att punktera mig själv utan att ens känna det eftersom jag fortfarande saknar känsel på en stor del av höger framsida där ett bröst fanns fram till den 5 maj i år. Jag blev så lyrisk att jag gick till en personal och berättade den stora upptäckten och vad fickan betydde för mig. Hon tackade och sa att hon inte skulle ha tänkt på hur bra det var att de hade utvecklat modellen sedan förra gången jag köpte en likadan - fast utan ficka - för ungefär ett år sedan.
I kväll har vi varit hos kompisar och ätit middag. Vi hann ta det lugnt i deras vackra trädgård (som är full av goda saker man kan äta!!) och surra i tre timmar innan värken i skelettet talade om att det var dags att åk hem och poppa piller. Det känns ok nu.
I morgon tar jag tjejerna under armen och åker till Skellefteå för lite ompyssling. Det gäller att krama varje möjligt tillfälle till mys ur de sista dagarna och veckorna av familjens sommarlov och semester. Nästa vecka börjar maken jobba så smått och veckan därefter på heltid - minus min nästa behandlingsdag.
Sommaren har varit fin hittills. Full av bra möten och mysiga dagar och kvällar med människor jag tycker om. Det känns inte ens vemodigt att vardagen för min omgivning snart är här. Skolor. Jobb. Rutiner. Egen tid. Tystnad. Pyssla. Måla grejer. Läsa. Promenera. Lyssna på musik JÄTTEHÖGT. Sjunga här hemma JÄTTEHÖGT! Hälsa på på jobbet. Vara med på de uppstartsdagar och planeringsdagar jag vill och orkar.
Känner mig utvilad nu när jag tänker efter :)