supermorsa.blogg.se

 

Det är fyra dagar sedan jag skrev något. Fyra dagar som varit allt annat än händelselösa. Vart ska jag börja? Söndag idag, igår lördag, före det fredag och dessförinnan torsdag. Dagen innan det var det onsdag och stora konsertdagen för On The Mend. Det är väl där jag ska börja så klart. På onsdagen.

 

Jag jobbade på förmiddagen vilket var vansinnigt korkat eftersom jag var någon helt annanstans i huvudet hela tiden, nämligen på Guitars där konserten skulle hållas. När klockan var elva på förmiddagen och jag hade pratat med en massa människor på jobbet om konserten och hur det kändes och om det skulle bli roligt och så vidare, så kände jag hur det började bli svårt att andas. I samma stund som jag lämnade jobbet insåg jag att jag hade glömt bort en av låttexterna och att jag inte hade låten i telefonen så att jag kunde lyssna på den. Det var kört! Måste ringa Mats och be att han hjälper mig med det. När jag hörde hans röst kom tårarna. Jag kunde varken andas eller prata och han förstod så klart ingenting. Han föreslog att vi skulle träffas på en musikaffär så skulle han hjälpa mig, men när jag kom dit kunde jag inte förmå mig att gå in. Jag stod utanför och lät tårarna rinna fritt. När han kom ut förstod han fortfarande ingenting, men jag sa bra att jag måste åka hem. Klarar inte av att träffa eller prata med någon mer just då. Cykelturen hem kändes lång och jag bara längtade fter att få stänga in mig. Allt prat om On The Mend och min cancer och vad som har hänt det här senaste året blev för mycket för mig. Allt kom så nära och det kändes som om jag hade alla människor i ansiktet på mig. Det var inte så - men panik är panik. När jag kom hem la jag mig på sängen och blundade. Efter en timme hade andningen kommit tillbaka. Jag började kunna lyssna på låten jag hade tappat texten till och insåg att det var lugnt.

 

 Kvällen för On The Mend konserten blev fantastisk! Jag har fortfarande svårt att beskriva i ord det som skedde den kvällen. Allt fungerade! Det var nästan slutsålt - drygt 200 personer kom för att delta. Flera av sjuksköterskorna från onkologens dagvård kom dit. Tur att jag sprang ihop med dem innan jag skulle upp på scenen! Hade jag sett dem i publiken hade jag nog inte klarat av att sjunga. Utan dem hade jag blivit tokig under behandlingstiden, något jag också berättade för dem efter jag hade sjungit min låt From Can to Can't. Backstage bytte raskt de 17 olika banden plats för att den som skulle på scenen nästa gång skulle ta sig fram utan strul. Vår konfrencier Ingela styrde upp kvällen och höll ihop programmet så att allt gick i lås. Vad ska man säga om en kväll med fantastiska musiker och vänner och familj fulla publiken? Mållös. Hoppas att vi fortsätter sälja både skivor och produkter så att vi kan skänka en massa pengar till Cancerfonden, CancerRehabfonden och Hjältarnas Hus längre fram. Maken har redan nu tankar på fortsättning på projektet vilket både känns roligt och lite jobbigt. Allt har kretsat runt On The Mend nu en tid och det gör att jag tänker mer på att jag har haft cancer än vad jag gjorde innan projektets topp körde igång. Svårt att släppa tankarna på vad som varit. Måste hitta ett sätt att separera projektet från min sjukdom.

 

Torsdagen var en dvala. Vi hade två vänner från Norrbotten boende hos oss natten mellan onsdag - torsdag, men de såg inte mycket av oss. Det var i alla fall jättemysigt att ha dem här även om de som sagt fick lov att "klara sig själva" hela tiden. På torsdag kväll började jag känna mig illamående och tänkte först att det säkert bara var lättare utmattning. Icke då. Det var magsjuka! Hela natten gick åt till att springa mellan sängen och toan och hela fredagen blev sängläge. Fy blä. Där får man för att man delar vattenflaska med allehanda musiker/småbarnsföräldrar backstage och kramas till höger och vänster.

 

Vad gjorde vi igår? Hade besök som hastigast av två kamrater och slappade. Maken åkte iväg och filmade inför en video med ett av On The Mend banden medan jag var hemma och låg och låg och låg.

 

Idag har jag varit småirriterad över skitsaker som att ungarna och maken inte plockar bort och torkar efter sig, att det saknas en sladd från platsen där den borde ligga och att jag inte får vara ifred. Surkärring. Varför? Vi tog vårt pick och pack i alla fall och åkte ut till havet. Vid havet blir jag snäll.

 

Trots allt positivt som hänt runt projektet tror jag att jag behöver Mindfullness, lugn och ro och lite händelselös tillvaro ett tag nu. Hur ordnar man det?