Gränser
Det är verkligen kul att vara på jobbet! I december kändes det som om allt jag gjorde eller läste eller pratade om på jobbet gick i slow motion i mitt eget huvud. Nu tycker jag att jag låter riktigt redig när jag kommer med mina små inlägg :) Människor i huset stannar och pratar och är inte främmande för att ställa frågor. Det är skönt. När man tänker på vilka som jobbar i huset kanske det inte är konstigt - rutinerade uvar från Försäkringskassan, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och kommunen - är inte särskilt främmande för "svåra" ämnen. De frågar dessutom på ett sätt som inte känns som att de tränger sig på utan bryr sig om.
Det som stör mig är nivåerna över eller runt mig eller vad jag ska säga. Funktioner i organisationen som ser att man är tillbaka på plats och därför ringer och mejlar om att de behöver underlag, svar, sammanfattningar osv på saker helst "idag". Rehab? Varit sjukskriven på heltid i åtta månader... Hallå!? Skyddsnätet är undanryckt på en gång och det gäller att själv kunna sätta gränser och svara på ett sätt som gör att man kan behålla sin hälsa. "Nej, jag kommer inte att kunna ge besked i en fråga samma dag jag får den. Tyvärr - du måste ha bättre framförhållning."
I morgon ska SVT Västerbottensnytt göra ett reportage med tre av artisterna, producenten, maken & mig runt On The Mend. Det sänds troligen senare under veckan. Projektet rullar på och idag fick jag in ytterligare en sponsor. Jag håller på att vara ganska trött på att leta sponsorer, men vad gör man. Det måste ju bara gå i lås. Projektet är för viktigt för att inte driva i mål.
Att jag rent allmänt känner mig ganska trött kan ha att göra med att jag sover som en kratta. Först var jag uppe på natten typ tre gånger i timmen när jag hade urinvägsinfektion och nu är det precis som om sömncykeln är helt rubbad. Jag har sovit en hel natt rakt igenom de senaste tre veckorna. Kanske inte är så konstigt att jag känner mig som en mupp. Får nog be maken slå mig i huvudet med en stekpanna eller nåt för att hjälpa mig på traven...