supermorsa.blogg.se

Mindfulness handlar om att vara i nuet - att uppleva nuet med sin fem sinnen: lukt, hörsel, känsel, smak och hörsel. Vi började dagen idag med femton minuters mindfulness i tystnad i en liten vacker byggnad som kallas ”Orangeriet”. Vi satt med benen i kors i lotusställning med stängda ögon och lyssnade till vår instruktörs röst….och plingandet av små klockor – en gång i början av passet och tre små pling i slutet. Därefter var det dags för en frukost som gjorde oss alla glada och en längre föreläsning om just mindfulness. Jag tilltalas av konceptet att det är ok att känna det man känner, att inte vara dömande eller kritisk mot sig själv, att inte älta det som varit eller att planera sönder framtiden.

 

I gruppsamtalet, där vi som var 1:or pratade i en grupp och 2:orna för sig, var det svårt att komma igång. Här sitter vi alla med en hel del i bagaget, men när vi har världens chans att släppa loss bland människor som faktiskt förstår våra känslor, rädslor och tankar så blir vi lite försiktiga. Till slut lossnade det och vi insåg snabbt hur olika det ser ut i olika landsting runt efter-rehabilitering. För de allra flesta av oss var det tack och adjö efter sista strålningen medan man i Stockholms Läns landsting har ett nära samarbete och avtal med Frötuna och liknande kursgårdar som har kompetenser för ”eftervård” av cancerpatienter. Orättvist och lite obegripligt hur det kan tillåtas vara sådan skillnad mellan landstingen. Handlar det om ren ekonomi eller diskriminering av norrlandslänen?

 

På mindfulnesspromenaden efter lunch var de busiga av oss överens om att vi inte skulle känna eller smaka på pippifågeln vi hade framför oss utan vara tysta och lydiga. Det gick gaaanska bra. Nu kommer precis från ett pass yoga och snart är det middag. Efter det återstår ett pass med ”dans” innan man får sjunka ner i sängen. Schemat är så fullt att en aktivitet avlöser den andra. Vet inte om jag tycker att det är optimalt.

 

Det var länge sedan jag upplevde mig själv vara så långt utanför min bekvämlighetszon att jag ville springa ut ur rummet. Det hände ikväll. Passet ”dans” visade sig vara ett antal övningar och fri stil till låtar i blandad modern disco, schlager och en ballad i salsatakt. Det är säkert bra att träna sig i att ibland befinna sig i miljöer som man aldrig skulle ha valt själv och se att det går att komma ut på andra sidan relativt oskadd. Jag vet inte om man kan kalla det jag lyckades åstadkomma för ”dans”, men jag rörde mig försiktigt till musiken så pass att man måste anse att jag deltog. Varför kändes det så pinsamt och jobbigt?

 

I morgon har jag mitt enskilda samtal med psykoterapeuten. Hoppas jag inte kommer fram till att jag egentligen har en massa ångest och inte mår så bra i huvudet som jag inbillar mig. Miljön här runt Frötuna Gård är som gjord för att hjälpa en person att slappna av och kunna andas med hela lungorna. Det är inte lätt att ställa om sig från vardagens måsten till lugn och ro och perspektivet inåt. Man kanske har komma ner i varv precis när det är dags att åka hem på fredag. Än så länge tycker jag att det är otroligt skönt att vara här.