Irriterad
Klockan 08.15 i morse: "Såg du meljet jag skickade igår?". Jag: "Nej, jag jobbar bara förmiddagar så jag har inte loggat in ännu.". Besviken suck i andra änden av telefonen för att man FORTFARANDE inte fått svar från mig.Klockan lite senare idag på förmiddagen: "Vilka vill och kan vara med på mötet på fredag som vi kanske egentligen inte behöver?"Jag: "Avstår helst eftersom jag bara jobbar halvtid och knappt hinner med någonting alls på de timmar jag har." Personen kollar för säkerhets skull tre gånger till runt bordet vilka som kan vara med på mötet... Känner mig som en svikare.
Vid samma möte: "När tänker du gå upp i tid?". Jag: "Jag vet inte....Det beror lite på hur jag känner mig. Tycker att det är svårt att hinna vila redan som det är nu."
Det hände fler liknande saker under den här förmiddagen som gör att jag inser vilken hälsofälla det är att jobba deltid - trots att syfte är att hinna med sin egen rehabilitering. Deltidsarbetet får en omvänd effekt eftersom det saknas struktur för detta i själva arbetet plus brist på hänsyn och förmåga till förståelse från vissa i omgivningen. Jag saknar att kunna ta det lugnt och hinna småprata med människor på arbetstid. Nu måste varenda minut fyllas med något värdefullt (ur ett jobbperspektiv) så att man inte halkar ännu mer efter. Jag är på dåligt humör och irriterad när jag kommer hem och vill bara vara ifred. Inte bra.
