Lycklig
Bo Kaspers Orkester fyller våningen med ljud, ett glas rosé i handen och fnittrande tonåringar i källaren medan maken och jag pysslar med maten. Ljuvligt. Jag får en stund i köket helt för mig själv och känner tårarna komma. Bara så där. Utan förvarning. Jag är så jävla lycklig. Inte "religiöst tacksam" över att fortfarande vara i livet - utan bara lycklig. Försöker sjunga med i "tycker om när du rör dig", men det går inte. Rösten stockar sig. Länge sedan jag blev så känslosam utan att dagen hade ställt till något..Det känns som att jag tidigt under 2014 bestämde mig för att cancersatan inte ska få ta mer energi av mig än vad den redan har gjort. Just nu är jag cancerfri och därför ska jag leva därefter. Rädslan över vad som eventuellt kan hända........eller inte........om ett år eller fem eller tio orkar jag inte ägna en enda sekund till. Ångest piss off! Jag har pratat med både mig själv och med goda vänner om jag förtränger vad jag egentligen känner, men det är verkligen inte så. Jag mår bra i både kropp och själ!
På onsdag sjunger och spelar vi för livet på vår konsert "On the Mend - sånger mot cancer". Sjutton artister och minst lika många låtar...kanske fler. Kommer att bli episkt!
Jag är redo.
