supermorsa.blogg.se

Bloggen belyser min vardag som förutom familj, jobb, vänner och att göra saker som ger energi samtidigt handlar om att leva som "frisk" efter två omgångar bröstcancer.

Len som en sammetskudde

Publicerad 2014-06-22 14:19:00 i Allmänt,

Jag har tappat ganska många ögonfransar de senaste dagarna, så stressnivån över håret har så sakteliga höjts för var dag. Så hände det till slut i morse, det jag gruvat för i två veckor. När jag gjorde mitt sedvanliga test-ryck av håret så lossnade det med rötter och allt. Först trodde jag inte mina ögon så jag tog tag i en tova till och drog. Samma resultat. Allt lossnade. Jag kände paniken komma krypande i bröstkorgen på mig så jag gick tillbaka till sovrummet och väckte maken. Han måste följa med in till badrummet, låsa dörren och hålla om mig på en gång! Tårarna höll aldrig på att ta slut och jag skakade i hela kroppen. Ett tag var det svårt att andas. Han höll om mig min fine man och strök mig över ryggen till dess axlarna sjönk till normalnivå och det förmodligen var slut tårar för den där gången.

När jag kunde andas och prata igen väckte jag dottern och pratade med vår andra tjej om att det var dags för rakning för att håret börjat lossna. De fick välja själva om de ville se på eller inte. Han började dra med den gamla, slöa rakapparaten över huvudet på mig och det luggades och drog. Jag såg hur testar av hår föll på båda sidor om mig och ner på golvet. Dottern kom och ställde sig i dörröppningen till badrummet och sträckte ut en hand. Hon höll i mig i handen till dess allt hår var borta. När jag tittade upp på henne såg hon helt lugn ut men hade tårar i ögonen. Vi höll om varandra länge och hon försäkrade mig om att jag är lika fin utan hår och att de inte kommer att se på mig annorlunda. Vår andra tjej kramade mig också länge men sa ingenting. Hon såg ledsen ut i ögonen.

Vi satte oss i sängen när allt var klart, och pratade lite om hur det kändes för oss. Dottern verkar ta det här med håravfallet mycket bättre än jag. Det var inte så kul sa hon men inte så himla jobbigt heller. Så bra! ”Men mamma, jag måste bara få säga en sak: Ditt huvud ser mycket mindre ut nu utan hår!” Gapskratt!!

När man stryker mig över huvudet känns det lent som en sammetskudde åt vissa håll och stickigt åt andra. Får se hur många dagar stubbet sitter kvar.

The era of the cancer-luvor has begun!

Kommentarer

Postat av: Karin K

Publicerad 2014-06-22 14:49:52

❤️❤️❤️

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-06-22 16:51:42

Det finns många fina cancerluvor att matcha outfitten med. Men tillåt dig att sörja. Sätt sedan på dig en färgglad luva, eller varför inte en bad hair day mössa, som en flicka på min avdelning envisades med att bära när hon var sjuk.

Svar: Ja fy. Det finns inget lätt eller lustigt över den här dagen. Jag stryker mig över huvudet och känner gråten komma. Tycker att jag ser ut som en "psyk-patient" från någon dålig film där jag går runt och drar tofflorna efter kroppen. Tack och lov har jag mina fina luvor som bästisen har sytt till mig! Idag tänker jag vara ful och sörja. Barn är underbara!
Jeanette

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-06-22 17:03:57

Varma kramar! ❤️

Postat av: Malin

Publicerad 2014-06-22 18:05:16

❤️

Postat av: Angéla

Publicerad 2014-06-22 18:09:35

Tänker på dig/er. Håller om. 💕

Postat av: Anne-lie

Publicerad 2014-06-22 18:28:34

Man får vara ledsen och tycka att det är jobbigt. även om det "bara" är hår och kommer tillbaka. det är lätt i teorin men fan så mycket tuffare i verkligheten! . Jag känner fler som reagerat som dig. Stooor kram

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-06-22 19:07:20

stor kram till dig!

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-06-22 19:51:37

❤️❤️❤️ Du är vacker på alla sätt. Sorgen måste få komma.

Postat av: Kicki

Publicerad 2014-06-22 22:07:22

Det finns inga ord. <3

Postat av: Ingela

Publicerad 2014-06-22 22:20:11

Hej!
Själv använder jag peruk, men det gäller att skaffa en där "hårfästet i pannan" inte syns, så jag har en med pannlugg. Jag vet att folk resonerar olika när det gäller peruk, en del vill, andra kan absolut inte tänka sig en. Men det som jag tycker har varit en fördel under det här året är att man kan gå omkring och se vanlig ut inför alla som man inte känner och som inte vet hur det är ställt. Det är skönt att slippa uppmärksamhet. Jag har trivts bra med den. Snyggare i peruken än med mitt eget hår så att säga:-). Nu är jag i läget att peruken snart ska av och jag ska möta världen i "nyklippt pojkfrilla". Känns lite pirrigt och obehagligt. Jag hade aldrig valt en sådan kort frisyr självmant och jag tycker inte jag ser klok ut och känner mig naken, men det är väl en vana antar jag. Förresten har mitt spikraka hår blivit lockigt uppe på skallen men inte på sidorna, så jag brukar säga att jag ser ut som ett sadelskydd. Verkligen snyggt!

Kramar till dig!

Svar: Jag väger fram o tillbaka när det gäller peruk men just nu känner jag "nej". Kanske till hösten, vi får se. Att kunna vara "anonym" är förstås en fördel, så ja, jag vet inte! Har inte direkt hunnit tänka ännu... Spännande att få se dig i din nya frisyn Ingela!
Jeanette

Postat av: Helena

Publicerad 2014-06-22 22:40:22

Styrkekramar till dig från kusinen i norr! ❤️

Svar: Tack Helena! Hälsa släkten :)
Jeanette

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-06-22 23:36:07

Kära du! Jag tror som Linn, att alt klär en skönhet. För vackrare får man leta efter. Huvorna ni sytt sitter som en smäck nu, kallt och djävligt som det är. Kan inte sätta mig in i hur det känns men en start för något nytt är det utan tvekan. Du kommer att bli en krullskalle sen, det blir intressant. Love you!

Postat av: Gugge

Publicerad 2014-06-23 08:08:30

You go girl!! Allt klär en skönhet. Kram!

Svar: Mmmmm....råder delade meningar om det. Man kan låtsas att jag lekte med tuggummi som fastnade i håret så att mamma var tvungen att raka bort allting... ;-)
Jeanette

Postat av: Britt-Mari Holmlund

Publicerad 2014-06-24 21:37:19

Kramar från Hjältan! Du berör oerhört, en Hjälte!

Svar: Tack Britt-Mari! Känner mig inte riktigt som en hjälte, men det finns kanske i vår släkts gener att klara sådant som är förbannat jobbigt! <3
Jeanette

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jeanette

Jag är en 52-årig kvinna som lever med man och två barn - en egenproducerad tonårsdotter och en bonusdotter. Har ett bra jobb, goda vänner och en syster och föräldrar som finns för mig. Det enda molnet på min himmel är att jag haft bröstcancer två gånger sedan år 2010 och försöker nu hitta tillbaka till att leva som "frisk".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela