Ironiskt
Man tycker ju att evolutionen borde ha kommit så pass långt att - eftersom vi inte bor i grottor längre, inte jagar med spjut, har lärt oss sy kläder osv - så borde vi inte behöva ha hår på i stort sett hela kroppen längre. Vissa platser på kroppen kan jag förstå att man behöver lite hår - i näsan till exempel - så att det inte helt okontrollerat flyger in en massa saker där som kan ta död på oss så småningom. När man då sedan får hjälp av cellgifter att minska sin kroppsbehåring så känns det minst sagt ironiskt att håret på armar, ben och överläpp sitter kvar. Som berget! Håret under armarna däremot- borta. På huvudet - det vet vi redan - gone! På vissa mer intima ställen är hårväxten inte så imponerande alls numera kan jag väl säga.Jag tvättar ansiktet vääääldigt försiktigt. Ögonbryn och ögonfransar sitter fortfarande kvar men är redan glesare. Igår stod jag och tittade mig i segeln och upptäckte ett par små "klumpar" med mascara på ena ögats fransar. Jag tog som vanligt tag i klumpen och drog bort den. Smart... Stod där med ett gäng ögonfransar i handen och bara skakade på huvudet. Jag blev inte ens upprörd - hur kort minne får man ha?! Fisken i Hitta Nemo: "Hej, jag heter Doris! Vad heter du?" om och om igen, varv efter varv.
Det tog inte så många dagar att bli van med min nya spegelbild. Jag säger inte att jag tycker om den, men jag blir inte ledsen av att se den längre. Testar peruk, sjal och fina luvor alltefter humör men är ännu inte framme med att gå ut "helt naken". Har tydligen en fin huvudform utan en massa knölar... Jamen dåså. Vi får se vad tiden utvisar.
Nu har jag i alla fall smörjt flinten med solskyddsfaktor 25 och ska sätta mig på altanen med en kopp kaffe. God helg kamrater!
