Less
Kanske är det bra att ha de här dagarna där jag inte orkar bita ihop och tänka logiskt och stegvis. Att bara vara en klump med känslor som står framför spegeln och tittar på de allt färre ögonfransarna som pryder mina ögon. De nedre ögonfransarna är nog nere på en fjärdedel av ursprunget nu. Provar måla dit kajal för att se mindre blek ut. Jag som alltid kännt mig färgstark och knappt målat mig känner mig beige nu. Det är inte ens lönt att försöka smeta mascara på de få fransarna på nedre delen av ögat som finns kvar - det mesta hamnar ändå på huden. Har beställt lösögonbryn. Blir spännande att se hur de ser ut. Eller inte.
Har aldrig tyckt att jag varit fåfäng, men just nu är det jobbigt att få till både ansikte och kläder innan jag vill bege mig ens till affären. Det är klart att utseendet inte är det viktiga mitt i detta - eller över huvud taget. Eller så är det så att jag för första gången inser hur andra har det som kanske ständigt går omkring med den där näsan de alltid hatat eller det där tunna håret som alltid gjort dem osäkra eller de där öronen som pekar åt fel håll eller de där kilona som inte försvinner eller går att klä bort. Jag har varit tillräckligt nöjd med hur jag ser ut för att inte behöva bry mig. Nu är jag inte ens i närheten av nöjd längre och det rör områden av mig som inte går att gömma; huvud, ögon och en överkropp som gör att inget passar. Hade det varit vinter hade det kanske varit lättare - en tjock tröja och en luva senare så vore man redo.
Min förändring är tidsbegränsad. Många andras är det inte. Skärp dig nu för fan och sluta älta detta. Känner att jag håller på att (snart) vara less på att deppa för den här gången.
