supermorsa.blogg.se

Det är inget bra tecken att vara på dåligt humör när man vaknar. Jag vet förstås vad det beror på. Mitt i natten vaknade jag av någon fånig anledning. Som vanligt tog jag telefonen för att se vad klockan var. Förutom att se att den var 05.30 såg jag att jag hade fått ett helt gäng meddelanden på Messenger - meddelanden som hade att göra med den här idén om att sätta ett hjärta i sitt flöde på Facebook - eller som i det här fallet - i en egen grupp på Messenger. Jag kanske är överkänslig, men jag blir både ledsen och irriterad över att man tar med mig i ett sådant där påhitt. Nog inser jag att det inte finns annat än goda tankar bakom, men på vilket sätt blir jag - som redan har bröstcancer - hjälpt av att vara med i en "hemlig" grupp enbart för kvinnor, där man inte ska berätta för någon varför man har satt ett hjärta i sitt flöde? Nu ska jag inte tjata mer om det, men det fick mitt adrenalin att pumpa redan klockan 05.30

 

Måste ha somnat om som en medvetslös, för jag vaknade med ett ryck fyra timmar senare utan att ha hört någon i familjen varken göra sina morgonbestyr eller lämna huset. Maken var ledig och hemma och log när han såg mig i trappan - förvirrad och nyvakensvullen runt ögonen. Det var skönt att käka frukost i lugn och ro och sedan ta på sig fulkläderna för att röja i garaget. Två vändor till återvinningen senare var vi ganska nöjda.

 

Känslan efter alla hjärtan-meddelanden plus ett irriterande telefonsamtal senare på morgonen hängde kvar i mig. Jag har resten av dagen varit irriterad över att "saker" inte görs så snabbt som jag vill, att ungarna inte stoppar in alla sina grejer i diskmaskinen, att det är fläckar på köksbordet, att det är grejer överallt på fel ställe OCH SÅ VIDARE!!!!

 

Det är ju egentligen så att det som stör mig är att jag har behandling igen på måndag. Först ska jag göra hjärtröntgen klockan 08.00 för att kolla att det inte blivit någon påverkan på hjärtat av allt de stoppar i mig. Det som kan gå fel där är att venporten inte funkar så att de måste sticka mig i armen för att spruta in kontrasten. Sticka mig i armen är nog elände som det är i sig. Fungerar venporten så blir personalen som ska genomföra röntgen irriterade för att de är rädda att kontrasten ska skymma hjärtat och ge dåliga bilder eftersom venporten ligger så nära hjärtat. Jag förstår dem, men jag är inte beredd på att vika mig. När det är gjort och om venporten har funkat så är det provtagning och samtal med läkare innan det är grönt ljus för behandling vid 12-snåret. Kära syster ska vara med mig den här femte och (förhoppningsvis) näst sista kuren.

 

Det är kommande blä-vecka som gör att jag är en surkärring idag, jag vet det. Ska försöka stoppa undan det och ha en bra helg. Det är ju idiotiskt att förstöra en helg genom att vara anti allt innan ens eländet har börjat! Skärpning mig!