Le dig pigg
Jag ser inte lika mycket ut som en fotboll i ansiktet nu och genast blir humöret lite bättre. Det tar alltså ungefär två veckor för kortisonet att lämna kroppen så pass att man inte ser ut som om man har en honungsmelon i munnen. Precis i tid för att svälla upp igen några dagar senare.... Nä, jag vet - vad är utseendet att fundera över i en tid som denna - rätt viktigt faktiskt. Jag känner i alla fall skillnad i mitt mentala mående om jag har en "mindre ful" dag.Har varit och kört Qi gong med gurun idag. Nu börjar hon vara inne på detaljer med mig eftersom hon tycker att jag lärt mig rörelserna så himla snabbt. Det är nog karate-jag som muskelminns många rörelsemönster även om rörelserna i sig är väldigt annorlunda mellan Shotokan karate och Qi gong. Effekten blir tydligen ÄNNU bättre om man ler hela tiden. Känns ju oerhört avspänt och naturligt... Får prova det hemma här framöver.
Tog en cykeltur efter träningen men kände att jag ville hem snabbare än jag hade tänkt eftersom det har varit så mycket oroligheter och inbrott på vårt område den senaste tiden. Jobbigt att inte känna sig helt trygg här hemma.
Dottern berättade igår att hon har blivit tight med fyra av tjejerna i klassen och att en av tjejernas mamma också hade fått diagnos bröstcancer alldeles nyss. Den mamman har inte påbörjat någon behandlng ännu men hon hade passat på att skaffa sig dreadlocks nu innan hon tappar håret. Den här jävla sjukdomen är tamefan överallt!
Jag stör mig på det "hemliga" brevet som skickas kvinnor emellan på Facebook nu. Om någon frågar varför man har ett hjärta på sin tidslinje så ska man inte berätta. Allvarligt! Det känns så fånigt så jag blir bara trött. Det finns säkert en fin och god tanke bakom men det gör ingen skillnad. Varför ska man inte berätta? Vi är vuxna - inte någon hemlig klubb bestående av fnittrande små barn. Cancer i en familj drabbar inte bara den som är bärare av sjukdomen utan hela personens familj, vänner och arbetsplatser. Det måste vi prata om - inte hålla hemligt. Alla som bryr sig om den som drabbas berörs på ett eller annat sätt. Tiden stannar upp. Jag hoppas att fler istället stödjer Ung Cancers "Fuck Cancer" och/eller skänker pengar till Cancerfonden så att fler kan få hjälp i tid genom att forskningen går framåt.
